freddelarsson

Jag tror det har börjat ett mästerskap i hockey. Det torde vara VM. Det kan även vara segling. Eller bandy.

HON ringde idag och frågade hur allting var här hemma. Tack, fint. Och där nere? Det fanns inte ens tillstymmelse till glöd i våra röster. Hrmpf. Men vem trodde något annat, i och för sig?

Ta mig tusan så hade jag inte rätt. Det var VM.

Approå Dagens Låt så har jag insett att det är rätt så tråkigt. Vem fan bryr sig om vad jag lyssnar på? Förmodligen inte en jäkel. Så därför tänker jag, på daglig basis är tanken, bjuda på lite finsk manodepression;

Dagens Arto Paasilinna: "Åkeriägaren brast ut i ett rungande skratt och lovade att omedelbart sätta sig i bussen och bränna iväg genom landet i riktning mot Tavastland"

(man kan ha lite svårt att se det direkt manoderpressiva i detta. men då skall man ta i åtanke att denne ´åkeriägare' är medlem i ett självmordssällskap)

Fasen vad ofta jag åker hem, nuförtiden. Det kanske är någon form av verklighetsflykt. Ett sätt att försvinna från gråa dagar och tjejer.

HON verkade lite glad när jag berättade att jag skulle vara i Gävle över helgen. Jag kan kanske inte klandra henne.
Sandra ska till Uppsala på Valborg. Vi bestämde att jag hämtar upp henne på vägen ner till Linköping på tisdag. Jag valde att inte berätta det för HENNE.

För övrigt så gillar jag min nya "frisyr". Det är tydligen inte alla som gör det. Men den är billig.

Dagens Låt: Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave It (Som sagt, verklighetsflykt)

Nu jäklar. Nu har jag äntligen tagit tjuren vid hornen (?) och klippt av mig mina lockar. När jag berättade det för lillesyrran så grät hon en skvätt. Jag tror det var påhittade tårar.

För att citera mig, från förut, dock, ; "det är bara en tidsfråga innan det här är slut. HON känner ingenting för mig, och jag känner likadant för HENNE"

Jag och Penny spelade badminton för några dagar sen. Jag har fortfarande fantastiskt ont i stjärten. Och imorgon ska jag möta honom en gång till.

På vägen hem från [hg] ikväll så tänkte jag rätt så mycket på HENNE. På hennes nyklippta hår, och hur det luktar persika. På hennes lena kropp och hennes otvivelaktiga musiksmak.


Men när jag kom hem så ringde jag inte till HON. Jag gick in till Sandra istället. Natten har sin egen logik.

Fyfan vad jag längtar till Shout Out Louds kommer. Det är inte så långt kvar nu.


Dagens Låt: Johnossi - The Show Tonight (Varje kväll har ett medförande soundtrack. Det är bara inte alla som vet det)

Håret sitter i min soffa och charmar tjejerna. Vi har väldigt roligt, bloggen får mycket skit. Det är den, kanske, värd.

Han ser lite obekväm ut. Men, det är han ju i och för sig inte. Det finns inget som akn bita honom i stjärten. Vilken kille!

Dagens Låt: (en till)  Morrissey - You Are The One For Me, Fatty (Även tjockisar är värda att finnas,)

Jag sitter hemma hos Håret. Vi kommer rätt så bra överens. Det vi pratar mest om är tjejer, det är lite roligt. Stofilen och Tommy är också med. Vi har trelivgt. Ganska så mycket.

Sofia kom in till mig idag. Hon hade med sig sin vinylspelare och lade på Shout Out Louds - Howl Howl Gaff Gaff. Vi blev bra packade till Very Loud. Vi blev nog, passande nog, rätt så högljudda.

Vi ska vidare på Flamman snart. Tror jag. Om inte annat så blir det väl en Herrgård.

Jag tänker på Sofia lite för ofta. Just nu tänker jag p ånågon annan, även där - finns det inte någon som akn stoppa mig? , lite för mycket....

Varför, oh varför, kan ingen rädda mig från mig själv?

Dagens Låt: Al Green - One Women ("one woman is breaking my heart, while the other one is making me do wrong")

Hörde nyss Uffes promenadvisa om Norrköping. Han tycker tydligen om Louise. Det är en fin bit, det är det.

Sofia vaknade med rodnade kinder imorse. Hon hade visst haft tentafest, det gick väl sådär. Hon var i alla fall nöjd med att vakna upp i rätt trappuppgång. Det var inget hon hade räknat med.

Sitter hemma hos Penny och snackar med Karates polare om datorer. Han verkar lite bitter. Jag hade tydligen skickat något elakt till honom.

Vi spelade lite Eldkvarn när vi (hon) vaknade. Helt plötslgt ringde HON.Jag sa att vi skulle träffas hemma hos henne. Inte hos mig.

Dagens Låt: En Promenad Genom Stan - Ulf Lundell (Ja, vad fan tror ni. Vill du vara min Louise?)

Idag så hörde jag och Karate en rolig låt på p3, tror att det var de-lux. Hur som helst så handlade den om gamla punkare som hade vuxit upp och börjat rösta blått efter löneökningar. Den var rolig och och handlade om att grilla. Vi blev inspirerade och köpte tre kilo karré.

På vägen hem från grillen så såg jag någon sitta och sova i trappuppgången. Det var Sofia, hon var tämligen packad. Jag bar upp henne och nu ligger hon på min säng. Jag tar soffan.

Vi grillade och kollade film och snackade. Han hade precis ringt till tjejen han hade träffat på Statoil för ett par veckor sedan. Hon föreslog fika, han tyckte det lät bra.

När hon sover så har hon munnen lite öppen. Det är lite sött. Jag ställde precis fram en hink och drog bort håret från hennes ansikte, det ska nog gå bra att sova på soffan.

Dagens Låt: Tiger Lou - Last Night They Had To Carry Me Home (Ja, inte mig alltså.)

Nu kom jag precis hem igen, efter en kväll ute. Tog en midnattsmiddag med Karate och hans nya tjej. Hon verkade trevlig, och bekant. Det sista undvek jag att nämna till honom.

Jag ringde Sofia alldelles nyss. Hon var lite yrvaken de första minuterna, sen så lät hon glad. Tror jag. Det kan ha varit en illusion, att hon var glad, alltså. Lite som en oas i öknen. Jag ville att hon skulle vara glad, precis som att ökenfararna ville att det skulle finnas ett vattenhål mitt ute bland all sand.

Vi hade i alla fall jävligt roligt, jag och Karate. Tyvärr, måste jag säga, på Filippas bekostnad. Hon verkar trevlig. Om än en smula bekant, som sagt.

Dagens Låt: Gigi D'Agostino - I'll Fly Whit You (Ikväll fick jag en återblick av mitt "gamla" liv. Jag tyckte inte illa om allt. Inte om Karate, i alla fall)

Idag köpte jag en bok som jag tyckte om när jag var mindre. Den heter "Peter och dinosaurierna", och handlar om en liten kille (Peter, såklart) och hans funderingar om hur alla dinosaurier försvann från jorden. Det är mycket fina bilder och underfundiga texter och allting slutar med att dinosaurierna åker ut i rymden i ett stort skepp, för att lämna plats åt människan. Det är en mycket, om än en smula naiv, det bör erkännas, fin tankebana han har Peter. Barn har ofta det, fina tankebanor. Utom de som skriker hela tiden. Eller, de kanske också har goda åsikter, men inte är kapabla at framföra det.

Hursomhelst så ska jag ut nu. Jag och Karate. Det blir alltid succé. Alltid.

Igår så var jag ut på hemplan, för omväxlings skull. Karate och Håret drog med mig på "en öl". Det slutade med nattliga utsvävningar långt in på småtimmarna.

Vi gick ut på Goya och hade det trevligt. En öl blev två blev fyra. Efter det så träffade vi några barndomskompisar till Håret. Det kan göra detsamma vad de hette. Jag började prata med den ena av de, hon verkade trevlig. Efter ett tag gick vi därifrån och samtidigt som vi inte visste vad som skulle hände, var vi fullkomligt övertygade om vad som skulle hända. Vi tog en promenad. Gick Nygatan bort till Kvarnparken och vidare ner i Boulongern. Vid kraftverksbron satte vi oss ner och tittade på strömmarna, de får en lätt att sväva iväg, de där strömmarna. Jag började tänka på hur livet som strömmande vatten skulle vara, att bara upplösas, varje molekyl i kroppen tappar förbindelse med varandra, och sedan bara flyta med. Inte veta vart man kommer att hamna, när man vaknat på morgonen. Inte vara styrd av regler och förbindelser. Ta mig fan, jag vill vara vatten. Så tänkte jag.
Då slet hon, jag skulle vilja säga bryskt, men jag vet inte, mig bort ur mina meditativa tankebanor och tog fram sin iPod (varför har alla tjejer jag träffar iPod?) och sa att jag skulle lyssna på det här. "Det här" var Erykah Badu. Vi satt och lyssnade på det när hon la sitt huvud på min axel.

Jag tänkte på Sofia hela tiden. Och tänker.

Resten blev, som det brukar heta (eller, det brukar ju heta "Resten ÄR" och inte "Resten BLEV", men jag tyckte att det passade sig bättre med ett blev där. Fråga mig inte varför, för det kan jag inte svara på, jag har inga vetenskapliga bevis, eller på annat sätt genomtänkta finurligheter, för att backa upp mitt blev. Det mest troliga är att jag inte har lärt mig alla skrivregler helt enkelt. Ja, så säger vi. ), historia.

Oremo på topp. Man kan ju alltid hoppas, i alla fall.

Dagens Låt: The Ark - The Worrying Kind (Jag borde nog bli mer orolig än vad jag blir. Jag är nog ute på djupt vatten där isen är tunn)

Å fan. Glömde visst en grej.

Dagens Låt: The Cure - Friday I´m In Love (På fredag ringer jag till Linköping)

På allmän (nåja) begäran så kommer det en uppdatering över senaste tiden.

Jag har varit tämligen upptagen med ditten och datten, som det brukar heta, så därför har bloggandet blivit lidande. Efter att ha läst igenom det senaste jag skrev, de s.k. "fylle-inläggen", så blir jag lite orolig över mig själv och min hälsa. Vad har jag för valt för riktning egentligen, är jag på väg mot ett grund? Det kan nog kvitta. Säkert är dock att någonting saknas. Och det är fan inte salt.

Snart börjar Allsvenskan. Det räcker så.

Vi har bråkat mycket den senaste veckan. Det har vi gjort, HON och jag. Allting kulminerade i ett gräl som slutade i att tre tallrikar rök i marken och jag åkte till Gävle.

Har tagit mig hem till Gävle. Nu ska det ätas gratismat och umgås med familj. Sen så lät det som att Cidier skulle svänga ihop någonting till helgen.

Men det var nog mitt fel från början. HON tyckte att jag hade haft tankarna på annat håll senaste tiden. Det har jag så fan heller haft, sa jag. Det var så jag sa. Det var nog mer en bekräftelse än ett försök att slå ifrån mig "anklagelsen" .

Jag läste för övrigt, i en blogg nära dig, att någon hade funderingar på att ta en grogg i ett försök att bota bitterhet. Hoppas det gick bra.
Sen så läste jag också, inte på samma ställe, det bör tilläggas, att haschrökande som ung kan leda till psykos som vuxen. Men det visste jag redan.

HON hade rätt. Mina tankar har varit på många ställen senaste tiden. Men aldrig så sällan som hos henne. Det finns en annan tjej, som gör sig mycket bra i grått, vilken har stått som värdinna för mina tankar.