freddelarsson

Jag kom precis hem ifrån skolan efter en allt annat än upplyftande dag. Att vädret dessutom uppträder som det brukar göra i oktober gör inte saken bättre. Snarare sämre.

Jag gick och lyssnade på Sufjan Stevens på min lånade iPod och försökte promenera bort bakfyllan innan jag kunde börja jobba på nästa. HON dök upp samtidigt som refrängen till "To Be Alone With You". Och det behövdes inte mer än så.
Ständigt dessa infall, dessa millisekundsbeslut som egentligen skulle behöva vägas fram och tillbaka. Hitta fördelar och nackdelar. Kanske göra en lista.

Om det var mycket för ett tag sen så är det en rent hysterisk mängd jobb de slänger på oss just nu. Det börjar kännas mig övermäktigt. Men inte fan tänker jag ge upp. Jag är ju, som bekant, Fuckin' Fredde!

Men man gör aldrig den där listan. Inte ens i sitt huvud. Man låter alltid den lilla djävulen på vänsteraxeln få sista ordet. Ja, ska man vara riktigt ärlig så får ängeln på andra axeln inte en syl i vädret.

Nu har jag dessutom bestämt mig för att dra till Spanien ett tag. Några veckor i Barcelona torde göra gott för kropp och själ. Om inte annat så slipper jag iallafall lukten av blöta löv mot asfalt.

Vi gick hem och jobbade på morgondagens huvudvärk. Det gick mycket bra. Föga förvånande.

Dagens Låt: Jens Lekman - The Opposite Of Hallelujah (Det kan vara lite skönt att känna sig hemlös. Att bara driva omkring, kanske få fotfäste i Barcelona. Vem vet?)

Nu är det mycket, igen. Framförallt i skolan. Det är i alla fall där det märks. Det som är mycket på andra håll är betydligt lättare att uppskatta. Och väldigt svårt att hålla sig borta ifrån. Speciellt efter en underbar helg norrut.

Fikade. Ja, vi var faktiskt och fikade. Det har vi nog aldrig gjort förut. Men efteråt delade vi på ett halvt paket och tog en öl som blev två som blev tre. Det kändes mer rätt.

Jo, en vecka gick rätt så fort.


Dagens Låt: Moneybrother - It Might As Well Be Now (Vet inte riktigt, men visst är det något speciellt med den?)