Sweet Marie.
Hemma, igen. Man kan, har jag lärt mig, säga mycket om Spanien.
Att försöka nämna allting här vore en hädelse. Men jag kan säga att Barcelona är en fantastisk stad. Det kan jag säga. Utan att ljuga nämnvärt.
Innan jag hade klivit av planet så hade telefonen pipit till tre gånger. Jag älskar sms. Jag älskar att komponera ihop ett sms. Att försöka göra det absolut bästa av sina snålt tilldelade tecken. Men framförallt älskar jag att få sms. När det surrar till i fickan och de där hundradelarna när när man inte vet vem som förärat mig med ett meddelande. De sekunderna och det pirret älskar jag verkligen.
Jag hann med en del där nere. Bland annat så tog jag en öl vid ett hak i krokarna av Casa Milá då Carles Puyol kom in och satte sig två bås bort. Efter en och en halv minut blev jag ombedd, av ägaren, att lämna stället då min stol behövdes för att förse någon silkonpumpad groupie med sittplats. Jag vägrade och blev sedemera utsläpad av polis.
Speciellt när man ser att det är skickat från någon man verkligen vill ska skicka till en. Även om man vet att de egentligen, verkligen, inte borde skicka. Då blir det liksom...fel. Jag tycker om när det är lite fel. När allting inte följer samhällets alla normer och osynliga bestämmelser. När man går emot strömmen. Det gillar jag.
Men det är skönt att komma hem också. När man inte blir utslängd från utestället bara för att någon man känner igen dyker upp där inne. När man själv är den killen som folk känner igen. När man är Fuckin' Fredde!
Jag borde egentligen, verkligen, inte ha svarat. Men det gjorde jag.
Dagens Låt: Timo Räisänen - Sweet Marie ( Visste du att det var slut innan jag visste det? Höll vi varandra i handen även fastän du visste att vi snart skulle släppa? )
Att försöka nämna allting här vore en hädelse. Men jag kan säga att Barcelona är en fantastisk stad. Det kan jag säga. Utan att ljuga nämnvärt.
Innan jag hade klivit av planet så hade telefonen pipit till tre gånger. Jag älskar sms. Jag älskar att komponera ihop ett sms. Att försöka göra det absolut bästa av sina snålt tilldelade tecken. Men framförallt älskar jag att få sms. När det surrar till i fickan och de där hundradelarna när när man inte vet vem som förärat mig med ett meddelande. De sekunderna och det pirret älskar jag verkligen.
Jag hann med en del där nere. Bland annat så tog jag en öl vid ett hak i krokarna av Casa Milá då Carles Puyol kom in och satte sig två bås bort. Efter en och en halv minut blev jag ombedd, av ägaren, att lämna stället då min stol behövdes för att förse någon silkonpumpad groupie med sittplats. Jag vägrade och blev sedemera utsläpad av polis.
Speciellt när man ser att det är skickat från någon man verkligen vill ska skicka till en. Även om man vet att de egentligen, verkligen, inte borde skicka. Då blir det liksom...fel. Jag tycker om när det är lite fel. När allting inte följer samhällets alla normer och osynliga bestämmelser. När man går emot strömmen. Det gillar jag.
Men det är skönt att komma hem också. När man inte blir utslängd från utestället bara för att någon man känner igen dyker upp där inne. När man själv är den killen som folk känner igen. När man är Fuckin' Fredde!
Jag borde egentligen, verkligen, inte ha svarat. Men det gjorde jag.
Dagens Låt: Timo Räisänen - Sweet Marie ( Visste du att det var slut innan jag visste det? Höll vi varandra i handen även fastän du visste att vi snart skulle släppa? )