God jul, god jul(öl)

I år så blev det julfirande hemma i korridoren. Jag och sofia delade en flaska glögg och åt julskinka. Det var roligt, genuint roligt. Det fick mig att tänka på svunna tider.
 
HON var tomte i år. Med ett täcke som enda klädesplagg så var HON den bästa tomte på länge. Kanske den bästa någonsin. 

Det finns både köttbullar och prinskorv. Och janssons. Alltid denna jansson. Eller, det borde kanske vara versal; Jansson. Heter det då Jansson och Ansjovis? Eller kanske Potatis med alldeles för mycket Salt Fisk? Det är svårt det där med stora bokstäver.

Jag har läst mycket fint de senaste veckorna. Alldeles för fint för att jag ska slakta dessa citat här. Men, håll ögonen öppna. Förmodligen inte på den här bloggen, men lite överallt. Det lönar sig. Det kommer att fungera som (som en mycket obehaglig människa en gång ha sagt) balsam för själen. 


Förresten; på nyårsafton kommer ni att få reda på vilka som är de femton (15) bästa låtarna detta år.

Dagens Låt: The Pouges and Kirsty McColl (När Shane MacGowan skrålar ut att det är jul i ett amerikanskt fängelse så önskar jag att jag inte hade några tänder. Precis som Shane...)

Jan Guillou.

Ja, han var faktiskt med i 'På Spåret' idag. Och han var bra. Det kändes inte helt bra.
Men vi (jag och Karate är ett, snudd på, oslagbart team) piskade allafall dit fjolårsvinnarna. Det är alltid något. Kanske inte man hänger i julgranen, men ändå.

Senast så var det en cigarett. Nu var det ett bakverk det handlade om. Också. Att vara hälsosam med HENNE är lika omöjligt som att sjunga djurgårdslåtar på Norra Stå.

Annars så har en Anders och en Måns präglat mina nätter nu på slutet.. Och en Björn.

Vi tog marmelad till våra rostmackor. HON ville ha kaviar på kanterna, det var inget jag kunde erbjuda.

Hon är, som man tydligen säger, Top Notch. Notera; Hon, inte HON. Det kan (och bör) hänga ihop med björnen.


Dagens Låt: The Mitchell Brothers - Michael Jackson (Den som ändå kunde glida över scenen. Tänk om, tänk om...)

alone, together.

I helgen verkar det som om jag försökt sätta rekord i klantighet. Det har gått bra. Min utkorg vittnar om ångestfyllda och, i ärlighetens namn, väldigt alkade meddelande.

En cigarett. Det känns inte bara så lite symboliskt att det är så vi möts hela tiden. Vi verkar leva i någon obestämd symbios, HON och jag. Men inte någon bra symbios. Verkligen inte någon bra. Snarare så att ödet trycker ihop oss när någon är sårbar, och den andra villig. Verkligen inte bra.

Den rent fysiska baksmällan sträckte sig långt in på måndagen. Den psykiska kommer att hålla i sig betydligt längre än så.

Jag har för länge sedan tappat räkning på hur många gånger jag har stått i den där kön. Alltid ensam. Oavsett om någon har varit med mig in dit. Oavsett om någon har gått med mig därifrån så har jag alltid varit ensam. Oavsett om det är en eller två personer som vaknar i min säng dagen efter så är jag ensam.  Även med HENNE. Men då vet båda om det.

På så sätt kan rutiner vara bra. Efter cigaretterna vet båda vad som väntar. Inga konstigheter, liksom.

Dagens Låt:  Merz - Warm Cigarette Room (Med ett inlägg som detta, vad annars?)