Regn.
Det regnar ratt sa mycket har borta. Nu ljog jag. Det regnar fruktansvart mycket pa den har on. Det har regnat sa mycket att jag inte har haft nagon internetuppkoppling pa hotellet. Nu har jag, till slut, hittat en uppkoppling.
Jag har aven bytt stad. Jag har akt fran London till Manchester (ni vet, who put the M in Manchester?")
Forsta kvallen i Manchester motte jag tva norksa killar ute pa en pub. Det var tva skona lirare, och vi blev sittande dar till langt in pa smatimmarna. Mycket trevligt. Jag ska ut med dom ikvall igen, da ska de visa mig var alla "bitches n' hoes" finns.
Jag tror att det ska bli roligt.
Dagens Låt: The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out (Ar man i Manchester, sa ar man faktiskt i Manchester.)
Jag har aven bytt stad. Jag har akt fran London till Manchester (ni vet, who put the M in Manchester?")
Forsta kvallen i Manchester motte jag tva norksa killar ute pa en pub. Det var tva skona lirare, och vi blev sittande dar till langt in pa smatimmarna. Mycket trevligt. Jag ska ut med dom ikvall igen, da ska de visa mig var alla "bitches n' hoes" finns.
Jag tror att det ska bli roligt.
Dagens Låt: The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out (Ar man i Manchester, sa ar man faktiskt i Manchester.)
London, once more.
Radio gaga. Eller "radiosmörja", som det ( inte alls speciellt fint) heter hemmma.
Nu sitter jag och kollar på Spin City. UTAN TEXT!
Visst, det verkar som en liten grej. Men borgmästaren gillar det. Och vem fan gör inte det?
"Panic on the streets of London, panic of the..."
Ni som hör det där, hälsa henne att jag fortfarande tycker om henne. Okej?
Jaja, ni har redan hört dagens låt.
Nu sitter jag och kollar på Spin City. UTAN TEXT!
Visst, det verkar som en liten grej. Men borgmästaren gillar det. Och vem fan gör inte det?
"Panic on the streets of London, panic of the..."
Ni som hör det där, hälsa henne att jag fortfarande tycker om henne. Okej?
Jaja, ni har redan hört dagens låt.
Tivoli
Jag var på kalas idag. Det var varken roligt eller speciellt. Men ändå bjöd det på en hel del spänning. Saker och ting har en tendens att göra det när man beger sig ut på sådana här resor själv. Svenskarna från hotellet inbjöd mig till deras kusiner. Och tro mig, engelska födelsedagar är inte alls som svenska.
(De är snudd på obehagliga. Jag kan inte säga att jag känner mig bekväm med det engelska språket, det kan jag verkligen inte. Jag har fullt sjå med det svenska.)
Doctor Cox Jordan är snygg. Eller hur?
Hamsun har skrivit en bok. Den ska inte alls kallas bra, för det tror jag inte många tycker att den är. Min far tycker nog inte heller det, men han läser den ändå. Han tycker om att citera böcker. Och Gud, vem gör inte det. Med citat som:
"vem har inte varit med om situationer där detta att lyfta en häst har känts som en naturlig utväg?" vinner han många poäng. Och, för den delen, vem fan har varit med om sådana situationer? inte jag, i alla fall.
Kanske Jesper.
Vi har ett förhållande som bygger på silential samspråkighet. Det är sådana vi är, min far och jag. Ofta, för jag vill inte säga alltid, beter han sig mycket konstigt. Det kan bero på hans osunda intag av cali-pop. För, om jag har förstått det hela rätt, så gillar han inte alls den här serien, utan tittar på den för att...för att... ja, vem fan vet varför?
Ibland så lyckas man skriva (eller säga eller rita eller sjunga eller dikta eller... ja, du fattar) vad man menar, och ibland... ja, ibland vill man bara lyfta en häst. Och det räcker oftast en bra bit.
Ibland till och med längre än vad man tror att det ska räcka. Men ofta räcker det. Det är lite konstigt det där. Man kunde hoppas att Voltaire hade sagt något liknande. Det har han nog inte gjort. (Jag kan såklart inte gå i god för att vår vän inte har sagt något sådant. Det vore konstigt. Hur skall jag veta vad han har företagit sig? Om man antar att jag vet något sådant så kan man vara ute och cykla. Inte nödvändigtvis, men förmodligen).
Men man kan förstås hoppas. Man kan även hoppas på Honoré de Balzac. Han har skrivit en väldigt fin bok om Paris. Den borde alla läsa, han påminner en hel del om Dostojevski. Så som han behandlar Raskolnikov borde Balzac framföra "makaronimannen". Om inte annat så är St. Petersburg värd det. Och hör sen.
Dagens Låt: Lars Winnerbäck - Kom Änglar (Kom änglar, och ta mig härifrån. För det är det jag vill. Det, eller en charter till Kreta)
(De är snudd på obehagliga. Jag kan inte säga att jag känner mig bekväm med det engelska språket, det kan jag verkligen inte. Jag har fullt sjå med det svenska.)
Doctor Cox Jordan är snygg. Eller hur?
Hamsun har skrivit en bok. Den ska inte alls kallas bra, för det tror jag inte många tycker att den är. Min far tycker nog inte heller det, men han läser den ändå. Han tycker om att citera böcker. Och Gud, vem gör inte det. Med citat som:
"vem har inte varit med om situationer där detta att lyfta en häst har känts som en naturlig utväg?" vinner han många poäng. Och, för den delen, vem fan har varit med om sådana situationer? inte jag, i alla fall.
Kanske Jesper.
Vi har ett förhållande som bygger på silential samspråkighet. Det är sådana vi är, min far och jag. Ofta, för jag vill inte säga alltid, beter han sig mycket konstigt. Det kan bero på hans osunda intag av cali-pop. För, om jag har förstått det hela rätt, så gillar han inte alls den här serien, utan tittar på den för att...för att... ja, vem fan vet varför?
Ibland så lyckas man skriva (eller säga eller rita eller sjunga eller dikta eller... ja, du fattar) vad man menar, och ibland... ja, ibland vill man bara lyfta en häst. Och det räcker oftast en bra bit.
Ibland till och med längre än vad man tror att det ska räcka. Men ofta räcker det. Det är lite konstigt det där. Man kunde hoppas att Voltaire hade sagt något liknande. Det har han nog inte gjort. (Jag kan såklart inte gå i god för att vår vän inte har sagt något sådant. Det vore konstigt. Hur skall jag veta vad han har företagit sig? Om man antar att jag vet något sådant så kan man vara ute och cykla. Inte nödvändigtvis, men förmodligen).
Men man kan förstås hoppas. Man kan även hoppas på Honoré de Balzac. Han har skrivit en väldigt fin bok om Paris. Den borde alla läsa, han påminner en hel del om Dostojevski. Så som han behandlar Raskolnikov borde Balzac framföra "makaronimannen". Om inte annat så är St. Petersburg värd det. Och hör sen.
Dagens Låt: Lars Winnerbäck - Kom Änglar (Kom änglar, och ta mig härifrån. För det är det jag vill. Det, eller en charter till Kreta)
London, Part Two.
Sådär. Efter en jäkla massa strul så har jag tillslut hittat ett hotell. Ett litet skyffe i Soho som visade sig vara drivet av svenskar, så det gick att få lite rabatt.
Jag höll på att få hjärtsnörp när jag inte hittade datorn, men den hade hamnat under en skjorta.
Det ska bli fruktansvärt skönt att ta sig lite ledigt. Det är jag, om någon, värd.
Jag tittade upp möjligheterna att ta sig norrut någon gång i veckan. Det finns mer än naturen som lockar i Skottland.
Nu ska jag gå ut och käka lite och dra några pints. Mörk öl på tisdagar. Bara för att man byter land behöver man inte byta traditioner.
Dagens Låt: The Clash - London Calling (De spelade faktiskt den på Heathrow)
Jag höll på att få hjärtsnörp när jag inte hittade datorn, men den hade hamnat under en skjorta.
Det ska bli fruktansvärt skönt att ta sig lite ledigt. Det är jag, om någon, värd.
Jag tittade upp möjligheterna att ta sig norrut någon gång i veckan. Det finns mer än naturen som lockar i Skottland.
Nu ska jag gå ut och käka lite och dra några pints. Mörk öl på tisdagar. Bara för att man byter land behöver man inte byta traditioner.
Dagens Låt: The Clash - London Calling (De spelade faktiskt den på Heathrow)
London, BABY!
Jag ska precis kliva på flyget till London nu. Det är en riktig impulsgrej. Jag tog på mig att byta skift med en gubbe på jobbet, så jag fick en hel del extrapengar direkt i näven därifrån, sen så blev jag tillfrågad om jag jag kunde vända lite plattor på en gammal polares 25-års fest. Det gav också ett par tusen. Direkt i näven, såklart.
Så därför sitter jag här nu, uppkopplad på Arlanda, och väntar på mitt flyg. Känner mig lite nervös, faktiskt.
Jag ringde till Sandra och frågade om hon ville följa med. Hon var redan på ön, men inte i England. Hennes sommar spenderas tydligen i Skottland. Hm. Undrar om det får bli en utflykt norrut, kanske.
Hoppas jag får sitta vid en nödutgång.
Och att whiskeyn är billig.
Dagens Låt: Bell X1 - Eve, The Apple Of My Eye ("The grass is greener where it rains" - och alla vet hur mycket det regnar i London)
Så därför sitter jag här nu, uppkopplad på Arlanda, och väntar på mitt flyg. Känner mig lite nervös, faktiskt.
Jag ringde till Sandra och frågade om hon ville följa med. Hon var redan på ön, men inte i England. Hennes sommar spenderas tydligen i Skottland. Hm. Undrar om det får bli en utflykt norrut, kanske.
Hoppas jag får sitta vid en nödutgång.
Och att whiskeyn är billig.
Dagens Låt: Bell X1 - Eve, The Apple Of My Eye ("The grass is greener where it rains" - och alla vet hur mycket det regnar i London)
En morgon.
Imorse var luften sådär klar och ren som den bara är på morgonen. Det var bara jag och fiskmåsarna som var uppe och såg på när staden vaknade till liv efter en, till synes, ruffig fredagnatt.
Jag mötte två tjejer när jag var på väg hem längs Ruddammsgatan, vi delade på några cigg. De var på väg hem från en efterfest och hostade när de rökte mina Davidoff.
Jag har pratat lite med Sandra under sommaren. Inte mycket, utan lite. Det kändes stelt, på något sätt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag borde nog tycka att det inte är så bra, men förmodligen vore det bra att vara själv ett tag.
Fredde Larsson - mol allena. Smaka på den.
Istället för att gå hem så följde jag vägen fram till Kungsgatan och gick upp mot söder. Söderbacken låg helt stilla, jag mötte inte en enda människa på hela vägen. Bara en tom buss. Jag vek av in på Brunnsgatan och satte mig ner för att ta en till ciggarett. Sedan bestämde jag mig för att ta mig neråt city igen, så jag tog Gustavsgatan ner till ån, gick över bron och lade mig för att vila i Kvarnparken. Jag tände en till ciggarett och såg de två tjejerna som jag hade mött tidigare under morgonen. De visste inte riktigt var de skulle, de var här och hälsade på sina kusiner. I vanliga fall bodde de i Halmstad. Innan jag visade dem var de skulle så satte vi ner. De bjöd på godis, jag på tobak.
Jag kunde inte undgå att tänka på låten "New Slang" med The Shins. Det kändes som om den hade passat bra in.
När de hade hostat klart så gick vi åt varsina håll. De gick upp längs med ån medan jag tog omvägen genom Boulongern för att komma hem.
Dagens Låt: The Shins - New Slang (Det bara måste bli den idag.)
Jag mötte två tjejer när jag var på väg hem längs Ruddammsgatan, vi delade på några cigg. De var på väg hem från en efterfest och hostade när de rökte mina Davidoff.
Jag har pratat lite med Sandra under sommaren. Inte mycket, utan lite. Det kändes stelt, på något sätt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag borde nog tycka att det inte är så bra, men förmodligen vore det bra att vara själv ett tag.
Fredde Larsson - mol allena. Smaka på den.
Istället för att gå hem så följde jag vägen fram till Kungsgatan och gick upp mot söder. Söderbacken låg helt stilla, jag mötte inte en enda människa på hela vägen. Bara en tom buss. Jag vek av in på Brunnsgatan och satte mig ner för att ta en till ciggarett. Sedan bestämde jag mig för att ta mig neråt city igen, så jag tog Gustavsgatan ner till ån, gick över bron och lade mig för att vila i Kvarnparken. Jag tände en till ciggarett och såg de två tjejerna som jag hade mött tidigare under morgonen. De visste inte riktigt var de skulle, de var här och hälsade på sina kusiner. I vanliga fall bodde de i Halmstad. Innan jag visade dem var de skulle så satte vi ner. De bjöd på godis, jag på tobak.
Jag kunde inte undgå att tänka på låten "New Slang" med The Shins. Det kändes som om den hade passat bra in.
När de hade hostat klart så gick vi åt varsina håll. De gick upp längs med ån medan jag tog omvägen genom Boulongern för att komma hem.
Dagens Låt: The Shins - New Slang (Det bara måste bli den idag.)