freddelarsson

Han tänkte på hur det brukar bli.
Han tänkte på varför han aldrig helt plötsligt hamnar utanför någons dörr, efter att ha varit ute och vandrat planlöst mitt i natten. Det gör de ju alltid i de böcker som han läser.
Han tänkte på att man kanske blir den människa man låtsas vara, om man låtsas tilräckligt länge.
Sedan så tänkte han en liten stund på björnar. Det skulle visa sig vara en smula konstigt.
Han tänkte på att allting han gör finns det en tanke bakom. Fast sedan så ändrade han sig.
Han tänkte på hur ospontan han var, på hur väldigt beräknande han hade blivit.
Han tänkte på att det förmodligen berodde på att han aldrig vågade öppna upp sig, att han var väldigt rädd för att hamna i en situation där han inte hade några livlinor kvar. Han vill kunna ringa en vän.
Han tänkte på om han skulle kalla det för stolthet. Det borde han inte.
Han tänkte på hur odramtiskt hans liv var. Det kanske han skulle anklaga sin beräknande sida för. Eller så var det så att hans referenser var konstiga, tänkte han.


Jag tänkte på att han heter som jag.