Va?
Det har varit mycket på senare tid. En del har varit bra saker, det mesta inte så bra saker. Innan jag åkte hem för sommaren så insåg jag att det var väldigt länge sedan jag inte var ensam, trots att jag har omgivit mig med människor hela tiden. Trots att det alltid har funnits någon vid min sida, det har jag set till, så har jag kännt mig väldigt ensam. Allting har varit ingenting. Och nu håller ingenting på att bli allt.
Det känns som jag har förlorat mina tankar. Jag har inte reflekterat eller analyserat någonting på slutet. Allting jag har gjort har jag gjort helt utan kompromisser. Pang på.
Till slut tog jag mig samman och berättade. Alltihopa. Först blev HON ledsen. Jag har aldrig sett henne ledsen förut. Tjurig, arg, snudd på elak. Men aldrig ledsen. Efter ett tag började hon skratta. Hon såg tydligen något roligt i det hela. En filmrecensent hade nog kallat det tragikomiskt. Jag kallar det konstig. Sedan sa hon att det var väl inte så konstigt, om man tänker på hur vi träffades.
Jag hoppas på någon form av nystart. Kalla det en reinkarnation, om ni vill. Jag har köpt ett ljusblått anteckningsblock, och en penna, som används dagligen. I den brukar jag skriva om allting som kommer till mig för stunden.
Å andra sidan så hade vi inte en vad man brukar kalla vanlig relation. Det var inte så att jag åkte hem till hennes föräldrar och satt uppe på juldagen tills långt in på småtimmarna och drack whisky med hennes farsa. Och hon var inte ute och gick stavgång med min mamma. Vi var inte ute och åt några parmiddagar. Vi gick inte och bowlade, eller på bio. Mina kompisar gillade inte henne och hon gillade inte mina kompisar.
Dagens Låt: Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt Du Och Jag (En hyllning till HENNE; Jag är lite yngre än du, men jag röker så det blir nog plusminusnoll.)
Det känns som jag har förlorat mina tankar. Jag har inte reflekterat eller analyserat någonting på slutet. Allting jag har gjort har jag gjort helt utan kompromisser. Pang på.
Till slut tog jag mig samman och berättade. Alltihopa. Först blev HON ledsen. Jag har aldrig sett henne ledsen förut. Tjurig, arg, snudd på elak. Men aldrig ledsen. Efter ett tag började hon skratta. Hon såg tydligen något roligt i det hela. En filmrecensent hade nog kallat det tragikomiskt. Jag kallar det konstig. Sedan sa hon att det var väl inte så konstigt, om man tänker på hur vi träffades.
Jag hoppas på någon form av nystart. Kalla det en reinkarnation, om ni vill. Jag har köpt ett ljusblått anteckningsblock, och en penna, som används dagligen. I den brukar jag skriva om allting som kommer till mig för stunden.
Å andra sidan så hade vi inte en vad man brukar kalla vanlig relation. Det var inte så att jag åkte hem till hennes föräldrar och satt uppe på juldagen tills långt in på småtimmarna och drack whisky med hennes farsa. Och hon var inte ute och gick stavgång med min mamma. Vi var inte ute och åt några parmiddagar. Vi gick inte och bowlade, eller på bio. Mina kompisar gillade inte henne och hon gillade inte mina kompisar.
Dagens Låt: Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt Du Och Jag (En hyllning till HENNE; Jag är lite yngre än du, men jag röker så det blir nog plusminusnoll.)
Kommentarer
Trackback