freddelarsson

Det är många som har väntat på att få fira midsommar. Det är lite roligt, tycker jag. De har planerat, fixat och ställt iordning. Och visst är det fint. Det ska ingen kunna ta ifrån dem. Inte på något sätt..

Själv så har jag spenderat min medelsta sommarhögtid hos min mormor och min morfar. Det var, och ÄR, roligt. Snapsen är långt ifrån slut och ingen gnäller över att de är för trötta. Vi spelar sällskapsspel och känner oss som nitton igen.
Det sa en gammal flickväns faster; "Nu känns det som vi är nitton igen."
Då det inte var så länge sedan jag faktiskt var nitton så känns hela situationen en aning absurd. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jaha (med ett utdraget skratt emellan "ja" och "ha") känns lite väl ålderdomligt, kanske. Men å andra sidan rätt så sofistikerat.

Jag har inga avsikter alls att känna mig som nitton igen. Det har jag varit allt för nyligen. Och det var inte bara kul, sådetså.
Det fanns de som tyckte det var roligt att peka på de som inte alls hade de dyraste jeansen och de finaste frisyerna.

Jag träffade en tjej som gick i trean som tyckte jag var modig som stod för mina ideal. Hon hade inte svart läppstifft men jag ville kalla henne för Ellie. Hon förstod och vi åt en pizza på Benedig. Sedan var allting bra. Alla på skolan var lite rädda för henne (precis som i boken) så därför blev jag en helt ny människa.

Jag hängde med den läckra kretsen. Att det ledde till mer än ett missbruk tog jag inte så allvarligt på. Det var det, minst sagt, värt. Hennes kompis (vi kan, lite literaturvänligt nog, kalla henne Zoe) var med ofta. Till skillnad från boken så blev jag mer och mer förtjust i henne. Förtjust.
Det var det jag blev. Inte kåt eller sugen - som jag brukar bli på tjejer som jag fattar ett intresse för - utan förtjust. Förtjust och fascinerad. Hur man kunde stå ut (och inte bara stå ut, utan även behärska utan att falla hänsynslöst förälskad i henne...) med Ellie?


Hon var (och är, för den delen. Det finns inget som tyder på något annat, att hon inte ÄR, alltså. För är det någonting hon behärskar så är det att VARA. Hon ÄR som du aldrig har sett någon VARIT förut. Hon ÄR överallt och ingenstans. Det är coolt, men ändå lite läskigt. Som en huggorm på rymmen i en storstad.) inte alls som alla andra.
Det var (och är, och allt det andra...) det jag gillade mest hos henne.

Dagens Låt: Tracy Chapman - Behind The Wall (Det är mycket prat om tjejer i den häringa bloggen. För mig finns det bara en. Och hon är nog på andra sidan väggen)