En konstig natt.

Ja, det var precis vad det var. Jag gick runt nere i Boulongern, gick in på kyrkogården och blev kvar där. Fastnade i tankar om livet. Livet och döden. Det dyker upp frågor som man facineras av. Hur många olika människoöden det finns. Hur allting egentligen kan fungera. Hur ärligt och ofrånkomligt det är, livet. Efter kyrkogården och de djupa tankarna blev det tillbaka genom parken, förbi kraftverksbron och upp till Kungsbäck.

Efter att solen hade gjort några försök att gå upp klarade den det till slut och färgade himlen lila. Det var som vanligt mycket vackert. Varför har man lagt den finaste tiden på dygnet när samhället är tänkt att sova?
Det är en fråga jag har frågat mig mer än en gång.

Sen gick jag hem och blev tårögd till Tracy Chapman. Det har också hänt mer än en gång.

Dagens Låt: The Plan - Daybreak (Lila himmel, fuktig luft och ensamhet tillsammans med måsarna. På takåsarna.)

P.S Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd med ovan nämnda
Dagens Låt. Där har ni en musikkoppling som heter duga. Tycker jag i alla fall. D.S

Russian

Fotbolls-EM lunkar på, med eller utan Sverige. Och Ryssland visade sig vara rätt så bra.

Som vanligt spenderar HON sin sommar hos sin mormor (eller är det farmor?). Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Bra, antar jag. Farligt, vet jag.

Jag funderar lite på att dra iväg någonstan snart. Kiev, hur låter det? Svassa runt på ukrainska gator och titta på var Sverige ska vinna nästa EM. Det gäller att kunna blicka framåt. Våga släppa det gamla.

Ha! Vem fan släpper det gamla. Man famlar efter de sista halmstråna in absurdum. Mitt liv är faktiskt inte så mycket mer än ett ständigt famlande; ibland får man tag på det man letar efter, och ibland inte. Men famlar, det gör man oavsett.

Eller New Jersey.
Byta in sina drömmar mot en bil och veva ner rutan och låta vinden ta tag i håret. The night bustin' open and these two lanes will take us anywhere. Och lyssna på Roy Orbison, såklart.

Nu ska jag ta en vinare och fundera på om jag ska ringa HENNE. Den ligger där på soffbordet, mobilen. Like a killer in the sun.

Dagens Låt: Bruce Springsteen - Thunder Road (Ja, va fan trodde du?)

Cigaretter

Jag har funderat lite på att sluta röka. Sluta röka, bli nyttig och börja träna. Eller i alla fall sluta röka. Så det har jag försökt med. Man säger att snus är ett bra substitut. Då ljuger man.

Det var såklart HON som jag hörde av mig till. En dålig idé? Visst. En fortsättning ner i fördärvet? Tveklöst.


Att försöka sluta mitt under brinnande fotbolls-EM var väl kanske inte helt genomtänkt. Ner sedan Sverige var ofina nog att torska mot Björnen så rök det en dosa Göteborgs Rapé i väggen. Inte heller så genomtänkt. Snus gör sig bättre under läppen än under mattan, har jag fått veta.

Men ändå. Så svårt att hålla sig därifrån. Jag dras mot det som en nattfjäril mot en glödlampa.
Svaret kom när jag var ute och gick igår. Det pep till i fickan samtidigt som jag svängde in på Tredje Tvärgatan. Jag läste det, log lite och tände en Johnny. Fuck snus.

Men det var plågsamt att se den förbannade matchen. Ryssar som sprang i åttor kring svenskar. 
Sämst av alla var... Jennifer Wegerup. Avgå Aftonbladet!

 Dagens Låt: Markus Krunegård - Ibland Gör Man Rätt Ibland Gör Man Fel (Handlar det om Sverige-Ryssland eller om tveksamma SMS? Man vet inte.)



Lugn och fin

Sommar. Och allt vad det innebär. Jag har, som vanligt, tagit mig upp till Gävle med planerna att spendera sommaren här. Det ser faktiskt ut som om det skulle kunna bli en lugn och avslappnad sommar den här gången. Det är inte alltid det är så, lugnt och avslappnat.
Anledningen till min optimism är att jag inte har hört från varken HON, Sandra eller Sofia på ett bra tag nu.
Jag har i och för sig inte hört från så många personer alls nu på ett tag, men det är en annan femma.

Det är underligt, det där. Hur man kan frysa i solen, svettas i regnet. Hur man kan sakna något man vet är dåligt, till randen på förödande. Men lik förbannat - man saknar det.

Det kan nog bero på ett för tillfället pågående europeiskt mästerskap.

Att höra av sig eller inte höra av sig - är egentligen ingen fråga. Men lik förbannat - man gör det.

Dagens Låt: Bruce Springsteen - Dancing In The Dark (This gun's for hire...)

Sommar, sol och död

Idag satt jag och drack kaffe ute i solen. Drack kaffe och började tänka på Anders Göthberg.
Det kändes inte riktigt värdigt, vem var jag att sitta och tänka på honom, liksom. Men jag gjorde det ändå. Och jag gjorde det till tonerna av HH:s ''Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig''.  Då blev det nästan för mycket. För mycket av tankar som handlade om hur skört ett liv är, hur man faktiskt bara har ett liv. Återigen kändes det ovärdigt. Sitta och tänka på floskler när en man har hoppat från Västerbron.

Han kan göra saker med mig som inte många andra kan, Herr H. Det kan han verkligen.

Dagens Låt: Broder Daniel - I'll Be Gone (Smörigt, ovärdigt och säkert en smula osmakligt. Men det måste bli så )

Midvåren.

Våren har kommit, och är redan på väg att lämna för den något trevligare sommaren. Gamla ciggpaket, oljefatskylda pilsner och Håkan-samba hoppas jag verkligen kommer att kanta min sommar.

Uteserveringarna fylls oroväckande fort, även i år. Glassiga solbrillor trängs med frysande, kjolbeprydda tjejer som egentligen inte alls vill ha kjol på sig. Men det stod så i senaste nummret av "Sofis Modé".

Ett sommartecken gott som något:

http://youtube.com/watch?v=VSdIPxlED_U&feature=related

Dagens Låt: The Tough Alliance - Miami (Börjar det bli sommar, så börjar det faktiskt bli sommar)

Fredde Larsson - varken mer eller mindre.

"Plötsligt händer det inte igen." Titeln på en halvhyfsad låt med Vapnet, men också lite av dagens sanning.

Jag har varit borta ett tag. Rätt så länge, faktiskt. Man skulle kunna tro att saker har hänt, att saker har förändrats. Man skulle kunna tro att folk har märkt att man har varit borta, att folk har kommit på saker. Sett saker ur nya perspektiv. Skulle man tro det, skulle man tro fel.

Dryg Brat Som Jag Känner För Att Vi Har Gemensamma Bekanta: "Men tjena gubben (alltid detta gubben)! Verkar lite het du! Det var ett tag sen. Hur fan är det med dig?"
Jag: "Tja. Jofan, det är bara bra. Själv?"
Dryg Brat Som Jag Känner För Att Vi Har Gemensamma Bekanta: "Haha. (varför i helvete skrattar människan?) Man var ju nykter i morse, men nu börjar det ordna upp sig! Häng med bort till bordet, vi ska precis dra in en Cava."
Jag: "Tack, men nej tack. Jag föraktar sådana som du och är av uppfattningen att jorden skulle vara en bättre plats utan dig. Plus att jag måste spy."

HON, alltså. Med läppar lika röda som hennes skor kom hon fram till mig och frågade efter eld. Vi tog med oss varsitt paket och satte oss nere vid ån. Hon berättade att jag har varit saknad. Efter ett halvt paket så insåg jag att jag hade saknat henne också.

Jag önskar att jag hade mod att säga det där sista. Men det har jag aldrig. Vissa kallar det social kompetens. Jag kallar det feghet.

Vi pratade, som vanligt, får man nästan lov att säga, förbi gryningen och gick hemåt när vanligt folk började äta lunch. Vi tog en taxi till mig och låg med varandra. Det var bra.

Dagens Låt: Shout Out Louds - The Comeback (Storhetsvansinne? Jag? Näe!)

Fint folk kommer sent.

Här är dom.
Låtarna 2007

1.      Jamie T - If You Got The Money
2.      Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave It
3.      The Wombats - Let's Dance To Joy Division
4.      Pacific! - Hot Lips
5.      Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
6.      Laakso - Norrköping
7.      The Mitchell Bros. - Michael Jackson
8.       Robyn feat. Kleerup - With Every Heartbeat
9.       Jens Lekman - The Opposite Of Halleluja
10.     TTA - First Class Riot
11.     Moneybrother - Down at the R.
12.     Säkert! - Det Kommer Bara Leda Till Något Ont
13.     Laakso - Västerbron
14.     Jens Lekman - Friday Night at the Drive-In Bingo
15.     Jonas Game - New City Love

Sådär ja. Nu vet ni hur förra året var. Markus Krunegård har alltså varit med och gjort tre av årets 15 bästa låtar. Och förra året gjorde han en av de absolut bästa. Han hoppad även in med Shout Out Louds på Way Out West och sjöng tvåan på ovanstående lista.

Gott Nytt Alternativt År!

Dagens Låt: Känns något överflödig.

God jul, god jul(öl)

I år så blev det julfirande hemma i korridoren. Jag och sofia delade en flaska glögg och åt julskinka. Det var roligt, genuint roligt. Det fick mig att tänka på svunna tider.
 
HON var tomte i år. Med ett täcke som enda klädesplagg så var HON den bästa tomte på länge. Kanske den bästa någonsin. 

Det finns både köttbullar och prinskorv. Och janssons. Alltid denna jansson. Eller, det borde kanske vara versal; Jansson. Heter det då Jansson och Ansjovis? Eller kanske Potatis med alldeles för mycket Salt Fisk? Det är svårt det där med stora bokstäver.

Jag har läst mycket fint de senaste veckorna. Alldeles för fint för att jag ska slakta dessa citat här. Men, håll ögonen öppna. Förmodligen inte på den här bloggen, men lite överallt. Det lönar sig. Det kommer att fungera som (som en mycket obehaglig människa en gång ha sagt) balsam för själen. 


Förresten; på nyårsafton kommer ni att få reda på vilka som är de femton (15) bästa låtarna detta år.

Dagens Låt: The Pouges and Kirsty McColl (När Shane MacGowan skrålar ut att det är jul i ett amerikanskt fängelse så önskar jag att jag inte hade några tänder. Precis som Shane...)

Jan Guillou.

Ja, han var faktiskt med i 'På Spåret' idag. Och han var bra. Det kändes inte helt bra.
Men vi (jag och Karate är ett, snudd på, oslagbart team) piskade allafall dit fjolårsvinnarna. Det är alltid något. Kanske inte man hänger i julgranen, men ändå.

Senast så var det en cigarett. Nu var det ett bakverk det handlade om. Också. Att vara hälsosam med HENNE är lika omöjligt som att sjunga djurgårdslåtar på Norra Stå.

Annars så har en Anders och en Måns präglat mina nätter nu på slutet.. Och en Björn.

Vi tog marmelad till våra rostmackor. HON ville ha kaviar på kanterna, det var inget jag kunde erbjuda.

Hon är, som man tydligen säger, Top Notch. Notera; Hon, inte HON. Det kan (och bör) hänga ihop med björnen.


Dagens Låt: The Mitchell Brothers - Michael Jackson (Den som ändå kunde glida över scenen. Tänk om, tänk om...)

alone, together.

I helgen verkar det som om jag försökt sätta rekord i klantighet. Det har gått bra. Min utkorg vittnar om ångestfyllda och, i ärlighetens namn, väldigt alkade meddelande.

En cigarett. Det känns inte bara så lite symboliskt att det är så vi möts hela tiden. Vi verkar leva i någon obestämd symbios, HON och jag. Men inte någon bra symbios. Verkligen inte någon bra. Snarare så att ödet trycker ihop oss när någon är sårbar, och den andra villig. Verkligen inte bra.

Den rent fysiska baksmällan sträckte sig långt in på måndagen. Den psykiska kommer att hålla i sig betydligt längre än så.

Jag har för länge sedan tappat räkning på hur många gånger jag har stått i den där kön. Alltid ensam. Oavsett om någon har varit med mig in dit. Oavsett om någon har gått med mig därifrån så har jag alltid varit ensam. Oavsett om det är en eller två personer som vaknar i min säng dagen efter så är jag ensam.  Även med HENNE. Men då vet båda om det.

På så sätt kan rutiner vara bra. Efter cigaretterna vet båda vad som väntar. Inga konstigheter, liksom.

Dagens Låt:  Merz - Warm Cigarette Room (Med ett inlägg som detta, vad annars?)

Sweet Marie.

Hemma, igen. Man kan, har jag lärt mig, säga mycket om Spanien.
Att försöka nämna allting här vore en hädelse. Men jag kan säga att Barcelona är en fantastisk stad. Det kan jag säga. Utan att ljuga nämnvärt.

Innan jag hade klivit av planet så hade telefonen pipit till tre gånger. Jag älskar sms. Jag älskar att komponera ihop ett sms. Att försöka göra det absolut bästa av sina snålt tilldelade tecken. Men framförallt älskar jag att få sms. När det surrar till i fickan och de där hundradelarna när när man inte vet vem som förärat mig med ett meddelande. De sekunderna och det pirret älskar jag verkligen.

Jag hann med en del där nere. Bland annat så tog jag en öl vid ett hak i krokarna av Casa Milá då Carles Puyol kom in och satte sig två bås bort. Efter en och en halv minut blev jag ombedd, av ägaren, att lämna stället då min stol behövdes för att förse någon silkonpumpad groupie med sittplats. Jag vägrade och blev sedemera utsläpad av polis.

Speciellt när man ser att det är skickat från någon man verkligen vill ska skicka till en. Även om man vet att de egentligen, verkligen, inte borde skicka. Då blir det liksom...fel. Jag tycker om när det är lite fel. När allting inte följer samhällets alla normer och osynliga bestämmelser. När man går emot strömmen. Det gillar jag.

Men det är skönt att komma hem också. När man inte blir utslängd från utestället bara för att någon man känner igen dyker upp där inne. När man själv är den killen som folk känner igen. När man är Fuckin' Fredde!

Jag borde egentligen, verkligen, inte ha svarat. Men det gjorde jag.

Dagens Låt: Timo Räisänen - Sweet Marie ( Visste du att det var slut innan jag visste det? Höll vi varandra i handen även fastän du visste att vi snart skulle släppa? )

Spanien.

Jag kom precis hem ifrån skolan efter en allt annat än upplyftande dag. Att vädret dessutom uppträder som det brukar göra i oktober gör inte saken bättre. Snarare sämre.

Jag gick och lyssnade på Sufjan Stevens på min lånade iPod och försökte promenera bort bakfyllan innan jag kunde börja jobba på nästa. HON dök upp samtidigt som refrängen till "To Be Alone With You". Och det behövdes inte mer än så.
Ständigt dessa infall, dessa millisekundsbeslut som egentligen skulle behöva vägas fram och tillbaka. Hitta fördelar och nackdelar. Kanske göra en lista.

Om det var mycket för ett tag sen så är det en rent hysterisk mängd jobb de slänger på oss just nu. Det börjar kännas mig övermäktigt. Men inte fan tänker jag ge upp. Jag är ju, som bekant, Fuckin' Fredde!

Men man gör aldrig den där listan. Inte ens i sitt huvud. Man låter alltid den lilla djävulen på vänsteraxeln få sista ordet. Ja, ska man vara riktigt ärlig så får ängeln på andra axeln inte en syl i vädret.

Nu har jag dessutom bestämt mig för att dra till Spanien ett tag. Några veckor i Barcelona torde göra gott för kropp och själ. Om inte annat så slipper jag iallafall lukten av blöta löv mot asfalt.

Vi gick hem och jobbade på morgondagens huvudvärk. Det gick mycket bra. Föga förvånande.

Dagens Låt: Jens Lekman - The Opposite Of Hallelujah (Det kan vara lite skönt att känna sig hemlös. Att bara driva omkring, kanske få fotfäste i Barcelona. Vem vet?)

Mycket, igen.

Nu är det mycket, igen. Framförallt i skolan. Det är i alla fall där det märks. Det som är mycket på andra håll är betydligt lättare att uppskatta. Och väldigt svårt att hålla sig borta ifrån. Speciellt efter en underbar helg norrut.

Fikade. Ja, vi var faktiskt och fikade. Det har vi nog aldrig gjort förut. Men efteråt delade vi på ett halvt paket och tog en öl som blev två som blev tre. Det kändes mer rätt.

Jo, en vecka gick rätt så fort.


Dagens Låt:
Moneybrother - It Might As Well Be Now (Vet inte riktigt, men visst är det något speciellt med den?)

it's love, actually.

Att behöva någon mer än man vill ha någon. Att älska någon precis som trottoaren älskar förloraren. Att gråta över att någon vill spilla ut bensinen över solnedgången. Att ramla gata upp och gata ner och gatan fram. Att öppna sina trötta ögon och inte slänga bort sitt liv. Att vara kär i någon med sned näsa och lite blek panna. Att vara uppe på taket och kunna få någon så lätt.